Varför blogga?

Varför startade jag den här bloggen egentligen? Jag har ju startat tusen bloggar, men det håller ju aldrig. Jag tröttnar jämt. Jag kan inte lova att jag inte kommer tröttna på den här med, men fan… Träning. Det är ju en jättestor del av mitt liv. Jag kommer liksom inte sluta träna. Så jag kommer ju inte få slut på saker att skriva om. Sen har min asgrymma kompis Maria en blogg om sin löpning, och den är så himla bra att jag försöker mig på att skriva lika bra som hon (det kommer inte lyckas).

I alla fall är jag lite trött på all hets som finns gällande träning. Och mat? Varför hetsar vi så mycket kring mat? Ibland känns det som att folk är lite ovänner med sin egna kropp och typ vill straffa den istället för att belöna den. Jag VET att det inte är så för alla, men det är ibland känslan jag får. Jag tänker att träning ska vara lustfyllt och kul, äta ska vara lustfyllt och kul. Jag kommer aldrig skriva om hur fort jag springer eller hur många kcal min mat innehåller. Eller om hur mina kläder sitter. Dels för att jag inte orkar tänka på det själv och också mycket för att ni inte ska bli så påminda om att ni ska tänka på er presation.

I våras var jag förbannat nära den berömda väggen. Alltså, förbannat nära. Jag insåg där och då att jag måste förändra lite saker i mitt liv, och nummer ett blev träningen. Jag har jobbat hårt för att träningen inte ska bli ytterligare en arena för prestation, utan en återhämtning. Ibland tänker jag såklart på t ex hur fort jag springer eller hur långt jag simmar osv, men jag gör allt för att inte lägga för mycket vikt vid de resultaten.

Såatt. Träna är kul. En mår bra av endorfiner. Jag gillar även att tävla, så det gör jag ibland. Och vet ni en rätt sjuk sak? Sen jag slutade träna med gps-klocka och liknande har jag förbättrat mina resultat i ca alla discipliner jag håller på med.

10606100_10154561160795722_999312381886280791_n.jpg

Varsågoda, här kommer en bild på en gång när jag satte på mig ett Chewbacca-huvud och satte mig i lotus. Det ska vara kul, hörrni.

Annonser

Lunchlöpningen

Min kollega Shane är inte riktigt klok, så han har anmält sig till att göra Iron Man nästa år. Helt vansinnig. Förra veckan satt han och funderade lite över hur han ska få ihop all träning han kommer behöva, och eftersom jag har rätt dålig impulskontroll hävde jag ur mig att ”Men på onsdagar har vi ju tid att springa ihop på lunchen, det gör vi nästa vecka, nu skriver jag in det i kalendern”. VARFÖR SA JAG SÅ?? I alla fall hade jag hoppats att han skulle ha glömt det, men igår fick jag ett sms på kvällen som sa ”are we training tomorrow?” så det fick vi ju se till att göra.

I alla fall hade han bestämt att vi skulle köra ett tröskelpass, och tröskelpass är ju råjobbiga? Jag springer nästan aldrig såna eftersom jag tycker det är så sjukt jobbigt. Intervaller går bra, för då är det inte jobbigt lika länge, men tröskelpass… Blörk. Vi joggade ner till Trummen, de är la 1km och sen sprang vi åt varsitt håll, möttes ca halvvägs och gjorde en high five, sen möttes vi ungefär när det var klart.Eller jag kom in liiiiiite senare eftersom jag träffade min bästa kompis Maria på vägen och var tvungen att stanna och prata lite med henne. Ja, så var det. Annars hade vi kommit in exakt samtidigt… Eller kanske inte. Jag vet inte hur fort jag sprang för jag tar inte tiden på sånt längre, men jag tror jag var nere på ca 5min/km nu vilket känns skönt.

Sen sprang vi tillbaka och åt lunch, och nu är det enda jag kan tänka på de fantastiskt äckliga punchrullarna som ligger i vårt arbetsrum och väntar på mig…

Måndagsturen!

Shooo brääää! Hur har ni det? Vad har ni gjort sen sist? Har ni tränat eller? Vad tränade ni?

Mina ben är jättetrötta. Alltså, jättetrötta. Det är jobbigt att ens resa mig upp. De vill strejka. Så. Himla. Trötta. Helgen har satt sina spår, men huh vad kul det var. I går var det måndag, och på måndagar har jag alltid cykelpass. 55 minuter cykel activio, igår passprofil fartlek med musiktemat AUDIO/VIDEO. Kul va? Det blir ett gött pass med bra tryck och jag var råtrött efter. Innan passet sprang jag runt Växjösjön tillsammans med min kompis Hans.

Såhär såg det ut när vi sprang:

wpid-20140908_192848.jpg

Titta så kul det verkar!

När vi hade inte så långt kvar var jag tvungen att stanna och titta lite på hur himla fint det är att runda Växjösjön. Jag har gjort det ca 400000000 gånger, men jag blir liksom aldrig mätt på det… Titta bara.

wpid-20140908_193646.jpg

Så. Himla. Fint.

Sen sprang vi i mål och tog kort på våra fötter. Vi har likadana skor. Eller ja, jag har ju den rosa tjejvarianten och Hans har den gröna killvarianten. Herregud, så löjligt.

wpid-20140908_194343.jpg

Ja, sen hade jag ju cykelpass, sen skulle jag duscha men upptäckte att jag hade glömt mina ombyteskläder hemma. Typiskt jobbigt. Så jag åkte hem, duschade, sen åt jag pepparchips och tittade på Parks and Recreation.

Swimrun-premiär + Mojo-release

HALLÅ BLOGGEN HUR ÄR LÄGET??!!!!!

Hur det är med mig? Jotack, allt gör ont och jag har skav på mina fötter. Ca överallt. Jag har lite dålig impulskontroll, så ibland får jag för mig att jag vill göra saker jag egentligen inte kan. Häromveckan läste jag att Pepup-Lisa skulle anordna en mini-cup i swimrun. Det lät kul tyckte jag, så jag sa till min, ganska lättövertalade, kompis Lars att vi skulle vara med på det. Eftersom han är så lättövertalad sa han att det lät kul (tror jag?).

Såhär såg vi ut innan vi startade

wpid-20140905_171457.jpg

Lägg märke till hur vi ser lika delar glada som hysteriska ut. Precis som två människor som har tagit sig vatten över huvudet (eller i alla fall snart ska få vatten över huvudet).

Sen gick starten. Vi började med att simma ca 450 m tvärs över Växjösjön. Någonstans efter halva sträckan kände jag att mina skosnören hade gått upp. Det var en rätt märklig känsla, jag är inte så van vid att simma med skor på, än mindre att känna att jag vill knyta skorna medan jag simmar. När vi kom upp ur vattnet behövde Lars också knyta sina skor, så det var gött för då slapp jag känna att jag sinkade oss. Sen sprang vi en sträcka på ca 1.5 km (kanske), och sen hoppade vi i Trummen. Det var faktiskt skitäckligt och stenigt och ingen av oss visste om vi skulle vada eller simma eller vad? Människorna som var framför oss visste inte heller. I alla fall, vi simmade sträckan, som nog var lite kortare (300m?) och sen var det bara att springa igen. Den här sträckan var lite längre än vad vi uppskattade i våra huvuden, så jag blev rätt trött. Lars är skitsnabb på att springa, så han joggade och jag spurtade. Sen var det dags att klättra ner i vattnet och simma den sista sträckan. Vi var vid en bro, och på bron stod ett antal polisstudenter och gjorde något? De brölade rätt mycket i alla fall, och när vi hade simmat klart och skulle börja springa skulle även poliserna börja springa. Men de började istället sjunga på ”Sommartider” och bröla ännu mer. Är det verkligen helt okej? Ska de som ska beskydda oss verkligen springa runt och sjunga på Gyllene Tider? ÄR DET LÄMPLIGT?! Lars kontrade med att börja rappa en viss låt av N.W.A, så blev det lite dålig stämning och vi fick springa på väldigt fort för att hinna ifrån dem. Det kanske var bra? Sista löpsträckan var ca 2 km den också och sen var det bara att hoppa i Växjösjön och simma de 450 meterna som var kvar. Här var jag ganska trött så jag simmade en del bröstsim vilket mina knän INTE gillade alls. Till nästa gång ska jag lära mig crawla bättre. I alla fall, vi kom upp och kom i mål på tiden 66 minuter, vilket jag tycker är helt okej för 1400m simning och 5.5 km löpning. Efter loppet fick vi Coca Cola och banan.

Såhär såg vi ut efter loppet. Att vara i swimrun-lag tillsammans gör tydligen att en börjar se likadan ut som sin lagkompis?

wpid-img_20140905_190216.jpg

 

Det var så himla kul det här att vi har bestämt oss för att ställa upp i Öloppet nästa år! Sprintdistansen, men ändå. Det är bra, nu kommer jag ha lite mer att blogga om.

Igår var det sedan dags för release av nya MOJO yoga-passet Release nr. 14. Jag,, Magdalena och Martina teamade upp och körde en rolig 90-minuterklass. Jag gillar verkligen yoga hörrni, och jag gillar när yoga blir fysisk och jag gillar verkligen när yoga blir rolig.

Såhär såg det ut innan passet, när Martina lärde oss att passa i bryggan:

wpid-20140907_151811.jpg

Och såhär såg det ut efter, när vi lite snyggt ställde upp oss i en rockstar:

wpid-img_20140907_175558.jpg

Vissa är lite rörligare än andra…

 

Igår hade jag ca två timmar rast mellan jobbet och mitt yogapass på Medley Växjö simhall. Då finns det egentligen bara en enda vettig sak att göra (förutom hänga med barnen) och det är att äta. Jag har blivit lite såld på smoothies faktiskt, så igår gjorde jag en med mango, björnbär, avocado, mjölk och yoghurt. Den var ganska god. Ganska ofta gör jag smoothie på mango, havremjölk (finns en asgod som smakar mango) jordnötssmör och linfrön. Det ser ut som bea. Jag brukar låtsas att jag dricker bea med sugrör. Det hade varit något annat det!

 

Sedan åkte jag till Medley och körde Mojoyoga nr.13 för sista gången. Jag satte NÄSTAN peak positionen, men jag är för svag i bålen och i höftböjarna. Över lag är mina höfter ett område som behöver skärpas till. Någon som känner igen det?

 

 

 

 

 

 

Cykel Yoga

Igår hade jag ett 90 minuters kombinationspass. 45 minuter cykel och sen 45 minuter yoga. Hörrni, det var asjobbigt. Men kul. Cykeldelen körde jag som ett snabbdistanspass, olika tekniker men deltagarna fick välja lite själva hur jobbigt de ville att det skulle vara. Jag tror ibland att det är bra att göra så, för då väljer de faktiskt ofta att det ska vara rätt jobbigt. 45 svettiga minuter senare gick vi in i yoga-salen och yogade loss lite. På 45 minuter hinner en inte med så våldsamt mycket, men vi körde igenom hela kroppen i alla fall.

Idag är det torsdag och torsdagar är faktiskt lite av mina favoritdagar när det kommer till träning, för då har jag MojoYoga i 75 minuter. Efter det dricker jag nästan alltid rödvin. Men inte idag.

 

I morgon ska jag göra mitt första swim/run-lopp i hela mitt liv förresten. Jag är helt orimligt nervös. 1400m simning och 5.5km löpning. Vet inte vad jag är mest nervös över. Simma kan jag rätt bra, och jag kommer ha våtdräkt så jag kommer liksom inte sjunka. I swimrun tävlas det alltid i lag, och jag ska vara i lag med min kompis Lars, som är en förbannad fartfantom när det kommer till löpning. Hur ska jag ens hinna med? DET är jag nervös över.

 

 

Kämpa, Anna!

Okej, nu startar jag den här bloggen. Mest för att jag gillar att skriva. Jag gillar också att träna. Så att ha en blogg om att träna, det kanske blir kul? Jag lovar på heder och samvete att aldrig skriva ett endaste dugg om vikt eller liknande här. Träna är kul. Men. Det ska inte bli ytterligare ett ställe för att prestera. Speciellt inte för mig. Och förhoppningsvis inte för er heller.

 

Jag har tränat i ungefär hela mitt liv. Som liten testade jag på det mesta, men det var framförallt handboll jag höll på med. När jag var ca 20 och flyttade hemifrån fastnade jag för gruppträning. Har sedan utbildat mig till instruktör i en jädra massa saker; aerobics, step, Functional Moves, Cykel, Funktionell träning och yoga (och säkert lite annat också).

2010 gjorde jag mitt första minitriathlon och då fick jag blodad tand! Triathlon passar min personlighet asbra eftersom jag lätt tröttnat på att göra grejer.

Den här bloggen kommer handla om mitt triathlonande, mitt yogande och säkert en del om mitt instruerande. Ibland kanske det kommer handla om chips, och ibland kommer det handla om öl. Är ni med? Ni är med.